Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
till ocli med en suck af lättnad, då doktorn gick.
Men det ord, hvarpå hon väntade, undslapp honom
aldrig hvarken i hennes eller någon annans närvaro.
Hon hade ej sagt till någon, hvilka
omständigheter som föregått sjukdomens utbrott.
Porträttet hade hon genast låtit taga bort, och hon
kunde göra det, utan att det förorsakade något
uppseende, ty denna tafla hade ju aldrig hängt
liär förut. Ingen skulle ha en aning om, att det
i hennes mans lif fans en hemlighet förknippad
med hans första äktenskap. Ty så måste det ju
vara; huru skulle hon eljes förklara hans
skygghet att tala om sin aflidna hustru, hans motvilja
för att barnet skulle bära hennes namn, lians
underliga, stundom påkommande dysterhet och nu
sist den fasa, som förvridit alla hans drag vid den
oförmodade åsynen af porträttet, som han trott vara
förvisadt från hans närhet?
Aline fick god tid att grubbla öfver allt detta,
ty sjukdomen blef mycket långvarig. Under de
första veckorna talade han icke ett enda redigt
ord. Då plågorna unnade Lans arma hufvud
någon hvila, låg han orörlig och tyst och tycktes ej
märka, att någon fans i rummet. Han fantiserade
ofta om Paris och de förhållanden där, hvarunder
lian gjort Alines bekantskap, äfvensom om deras
bröllopsresa, men om det, som låg längre tillbaka
i tiden, hörde hon honom aldrig tala mer än en
gång, då lian, efter att ha legat tyst en lång stund,
med hög och ljudlig röst sade:
— Det var orätt — jag borde inte ha gjort
det — men det var din skuld, Hedvig, ty du
tvingade mig — ^
— Till hvad? hviskade Aline andlöst i hans öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
