- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
21

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

Plan såg henne midt i ögonen utan att känna
igen henne. Hon visste icke, om han hört hennes
fråga, åtminstone besvarade lian den ej.

Nu var krisen förbi, och läkarne sade, att
Gudmund skulle tillfriskna. Men det gick långsamt.
Han låg där så hvit och aftärd på sin bädd,
visserligen feberfri och vid fullt medvetande, men så
kraftlös, att han ej orkade tala mer än ett eller
annat enstaka orcl då och då. När han var vaken,
följde hans blick merändels Aline med ett uttryck
af innerlig kärlek och medlidande. Hon gjorde
allt för att han ej skulle tro, att hennes syssla
som sjuksköterska tyngde henne; hon tillbragte
nätterna i rummet bredvid för att inbilla honom,
att hon sof i god ro, visade alltid ett gladt
ansigte och smågnolade ibland på en liten visa, där
hon satt med sitt arbete vid fönstret; men allt var
förgäfves, hans sorgsna, deltagande blick ville ej
klarna.

Ändtligen, sedan han varit sängliggande nära
två månader, fick lian stiga upp. Efter en tid
kunde han till och med återtaga sina göromål i
skolan. Men det var ej samme man som förr.
Sjukdomen tycktes ha tagit all hans ungdomlighet
med sig. Den resliga gestalten var böjd, gången
släpande och trött; när han talade, hvilket ej ofta
inträffade, var det med låg, klanglös stämma, och
på hans läppar syntes aldrig ett leende. Sitt kall
skötte ban helt mekaniskt, utan att visa en skymt
af intresse. Läkarne voro mycket förvånade; de
hade väntat sig någonting helt annat. Var det
möjligt, att en sådan järnhälsa som hans blifvit
bruten för alltid genom sjukdomen, som ju ej
företett någon ovanlig grad af våldsamhet? "Var det
blott en förslappning af-hjärnan och nervsystemet,
som skulle gå öfver med tiden? Eller var det ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free