Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ket fröjdat sig, då lion var mindre, flängde den
omkring barnets bals ocli gick hastigt ur rummet.
I nästa ögonblick hörde Aline hans dörr stängas.
En stund stod hon qvar på samma plats och
lyssnade efter ljudet af hans steg, som i
regelmässig enformighet hördes från hans rum genom
hög-tidsqvällens tystnad. Sedan for hon med
näsduken öfver ögonen, gick hastigt fram till Hedvig,
som höll på att beundra fadrens vackra julgåfva,
och sade så gladt hon kunde:
— Pappa mår inte riktigt bra i qväll; vi få
bryta våra paket honom förutan.
Aline tillbragte en sömnlös julnatt. När
morgonen randades, satt lion ännu vid sitt fönster ocli
såg den ena stjärnan efter den andra slockna,
medan himlen rodnade i öster. Hon hade hört
Gud-munds steg till långt efter midnatt; sedan hade
tankarne hållit henne vaken. Då hon trodde, att
han var uppe, gick hon in i hans rum. Hon fann
honom nästan i samma ställning som i går qväll;
bädden var orörd. Han såg tröttare och blekare
ut än någonsin, troligen efter nattens utkämpade
själsstrider. Aline tog en stol ocli satte sig vid
hans sida, utan att låtsas se hans oroliga, nästan
skygga blick.
— Jag har tänkt på en utväg, Gudmund,
sade hon med mildt lugn. — Jag är från ett
katolskt land, där man under sorg och bedröfvelse
liar en tillflykt, som vi luteraner sakna; jag
menar bikten. Det finnes intet lidande så bittert,
intet tvifvel så gnagande, intet brott så stort, att
man ej med tillförsigt kan anförtro det till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
