Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
själasörjare, ocli oftast kommer mail tillbaka från
biktstolen tröstad ocli styrkt.
Då hon uttalade ordet brott, darrade hon litet
på rösten och hennes blick hvilade spanande på
Gudmunds ansigte, men det förändrade ej ett drag.
— Jag har tänkt fråga dig, om — om du
inte har något att säga vår gamle fromme
kyrkoherde? Jag har hört så mycket godt om honom,
till och med från din egen mun.
Han satt tyst en stund, men lians anlete
ljusnade småningom och en gnista af lif började
tändas i de matta ögonen.
— Får jag skrifva ett bref till honom och
bedja honom komma liit i eftermiddag? fortfor hon,
då hon såg, att hennes förslag gjort ett bättre
intryck än hon vågat hoppas.
Han böjde jakande på hufvudet.
— Gör som du vill, sade han.
Eftermiddagen kom och med den kyrkoherden,
en gammal ärevördig man med ett par välvilliga,
kloka ögon, som hela tiden hvilade forskande på
den unga frun, medan hon ursäktade sitt tilltag
att sända efter honom på själfva juldagen och
talade om sin mans oroande själstillstånd.
— Jag vet icke hvad det är, som tär på
honom, sade hon, — och jag vill inte veta det;
hufvudsaken är, att han kan förmås att uttala det till
någon. För er måste han ju ha förtroende. Men
— var inte sträng emot honom!
Den gamle klappade henne på axeln och
lofvade att göra sitt bästa. En timmes tid satt Aline
i spänd väntan att få se honom återkomma från
Gudmunds rum, men då han ändtligen visade sig
i salongsdörren, var hans ansigtsuttryck bedröfvadt
och med en skakning’ på sitt gråa hufvud
besvarade han Alines ängsliga fråga, om Gudmund talat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
