Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
— Han tycktes bli glad öfver att jag komT
sade lian. — ilen just då orden redan trängdes
på hans läppar, längtande efter befrielse, häjdade
han dem. — Nej, ropade han under en förfärlig
kamp med sig själf, — nej, jag behåller min
hemlighet — den kunde undslippa er i sömnen —
om en till vet den utom jag, skulle jag pinas af
en evig oro, att den kunde komma fram till min
hustru — hällre vill jag tiga och bära på min
börda, om den än vore tusen gånger tyngre.
Äfven denna utväg, hvaraf Aline hoppats så
mycket, var således stängd. Det hjälpte icke att
hon ansträngde sina tankar tills hufvudet värkte
— intet hopp, intet läkemedel — det fans
ingenting att göra! Endast i smått kunde hon bidraga
till att göra det tunga lifvet lättare för Gudmund.
Det återstod ju alltid att läsa hans önskningar i
hans ögon, gå undan, när hon såg, att han
längtade efter ensamhet, tiga, när lian var ömtålig för
ljudet af hennes röst, och tala, när han kunde
fördraga det, uppfinna förströelsemedel för honom,
hålla honom fjärran från alla hvardagslifvets små
pinande obehag och — framför allt — sörja för
att Hedvig ej fick den ringaste anledning till att
sakna den kärlek och omvårdnad, en verklig mor
kunnat egna henne. Ty detta låg honom alltid
lika mycket om hjärtat, äfven de stunder, när han
tycktes lia förlorat intresset för allt annat i verlden.
Då skolterminen började, kunde lian ej
återinträda i sin befattning; läkaren gaf honom
sjukbetyg — för liypokondri, något annat namn kunde
han ej finna — och lektoratet fick uppehållas af
vikarie på obestämd tid. Det stod verkligen illa
till med bägge makarnes hälsa, ty äfven Aline hade
den sista tiden blifvit så blek och fått mörka
ringar under ögonen, och vid minsta ansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
