Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
blef hon så trött, att hon måste taga sin reträtt
till sängkammarsoffan, hennes enda förtrogna i all
sorg och ångest.
En dag, när hon krupit upp i sitt hörn och
tänkte sina vanliga vemodiga tankar, öfverraskades
hon af att se sin make inträda. Han hade ej
beträdt detta rum, sedan han blef frisk. Han gick
långsamt och med sänkt hufvud fram till
kakelugnen utan att säga ett ord, värmde en stund
sina afmagrade blåhvita händer framför glöden och
sade slutligen:
— Jag har någonting, som jag skulle vilja
säga dig, Aline.
Hon kände sig så beklämd af hans utseende
och ton ocli kunde icke svara; hon pekade blott
på en länstol, där han mekaniskt sjönk ned.
— Du är så ung, Aline, började han, — ett
helt långt lif ligger framför dig, och jag fasar, då
jag tänker på, att du skulle tillbringa det här hos
mig på detta sätt. Hvad jag brutit mot dig kan
aldrig göras ogjordt, men för dig finnes det dock
ännu en möjlighet att finna glömska på annat håll.
Jag tror det skulle vara en lättnad äfven för mig
att veta dig vara i säkerhet under den olycka, jag
sprider omkring mig. Du har ju dina föräldrar
att resa till. Och från mig kan du bli löst genom
laglig skilsmässa.
Medan han sade detta, stödde lian hufvudet
i handen, såg ned rätt framför sig på mattan och
vaggade sakta af och an med öfverkroppen. Det
var som om han ej vetat hvad det förslag, han
framstäld©, egentligen innebar.
Det blef tyst en stund. På Alines kinder
hade en svag rodnad spirat upp. Hon drog
vigselringen några gånger af och an på sitt finger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
