- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
23

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det, men hade för resten alls ingenting på sig. De
flesta voro mycket mörka, nästan svarta. På denna
boulevard såg jag äfven bruna qvinnor med små dibarn
bundna på ryggen. Deras drägt var besynnerlig nog:
långbyxor, icke särdeles vida, och kjolar som räckte till
knäna, stora silfverörhängen, flere i hvarje öra, halsband,
perlsnodder, armband, klumpiga silfverringar omkring
smalbenen oeh öfver lmfvudet en brokig yllematta. Jag
såcr in "In med ens någorlunda hvggliert utseende; deras

O O O OO cj 7

gång var snarlik kamelers, med en obehaglig rullning af
höfterna och ful skubbning af knä mot knä. Somliga af
karlarne hade icke ett så motbjudande utseende, ehuru
äfven de sågo djuriska och elaka ut.

En af reskamraterna hade bekanta bland offlcerarne
i den lilla garnisonen, och efter ett besök hos dessa och

O 7

mycket prat blef det tid att begifva sig på återvägen
ned till kusten igen för att hinna fram, innan fregatten
började lyfta ankar. Yi satte oss således förnöjda upp
i vår lilla vagn med vår svarta kusk, och allt gick ganska
hyggligt och angenämt i början, eller tills vi hunnit
half-vägs, då i en krokig backe emellan bergväggarne den
otäcka hästen bestämdt föresatte sig att ieke gå ett steg
vidare framåt. Allt piskande och smackande var
förgäf-ves; alla slags skällsord, både arabiska och engelska, voro
som bortkastade på en hederskänsla, som tycktes vara
barkad, och ingen annan verkan förspordes, än att det
trilska djuret ansträngde sina bästa krafter för att kunna
sparka sönder först åkdonet och sedan om möjligt
äfven oss.

Det var redan nära den tid, som var utsatt för
ång-skeppets afgång, oeh dessa fartyg vänta på ingen; passar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free