- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
62

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strängning, så stor ihärdighet nedlagd pä en bit papper
gjorde mig nästan vr i hufvudet. Det var excelsior!
cxcelsior! till dess mina hornaktiga nordiska ögon icke
längre kunde följa litenheten af den indiske artistens
spår. »Ett sådant arbete måste hafva kostat honom en
omätlig tid att utföra», utropade jag i min häpnad, och
min Baboo frågade strax målaren derom på hindu-språket
samt vände sig derefter till mig med den upplysning,
att jag Ber i misstog mig helt och hållet: »han hade
dermed endast varit svsselsatt något öfver tre är» —
bagatell — endast hafs!

c

Icke dess mindre gjorde denna »slarfviga»
Jugger-naut-målning mig liksom melankolisk och kastade en
skugguing öfver mina föreställningar 0111 konst i
allmänhet. Xästan med oro började jag fråga mig sjelf, om
det kanhända icke, när allt kommer omkring, är mera
ärlighet i den mån penseln är spetsig, och huruvida det
icke är en oförlåtlig osannfärdighet att liksom dränka

C O

detaljerna i lättjans och slarfvets döda haf, att vara nöjd
och belåten med att endast på ett ofullständigt sätt gifva
en ofta otvdlig föreställning om en grumligt hänflvtande

v O c- v

imagination. Dock — trösten är att, vänder man det
^ 7
hur man vill. ärlighet i konst i alla fall framför allt
be-står deri, att konstnären gifver af hvad han sjelf har och
eger, icke af en annans, icke hvad han lånat, utan det han
verklig« upptagit i sig sjelf och gjort till sin egendom.
Du bist am Ende was du bist —

Setz’ dir Perücken auf von Millionen Locken,

Setz’ deinen Fuss auf ellenhohen Socken,

Du bleibst doch Immer was du bist,
säger Mephistopheles.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free