- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
132

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilket man kunde skönja en mensklig varelse, liksom man
ser en varg eller hyena i ca hur. Dessa voro lilstidsfångar.
Jag skulle ieke undra pä, om de ändock längtade efter
att hlifva hängda så snart som möjligt. 1 en af dessa för-

O i-

farliga burar satt en ung, välväxt, nästan naken karl med

L* L, 7

ett vackert och intelligent ansigte och malde korn pa en
handqvarn. I hettan strömmade svetten af honom, och
han plägades synbarligen pade till kropp och själ. Xär
vi gingo förbi, rusade han upp och sprang fram till sitt
täta jerngallcr; tarar störtade från hans förgrätna ögon.
han tjöt och vred sig i sin angest, knäppte ihop
han-derna, föll pä knä och anropade oss pä det mest
hjert-rörande sätt att släppa ut honom, icke öfvergifva honom,
ieke lemna honom der. utan skaffa honom förlåtelse. Xär
vi gingo bort. kastade han sig handlöst tillbaka igen i

CO o c

sin rvsliga lä la. som han fvlde med förtviflans
snvftnin-gar. Sädana svner äro förfärliga, och jag önskade, att jag
aldrig hade bedt doktorn föra mig in bland alla dessa
qväljande och hemska visioner. Den mensklga rättvisan!
ack, hvilket fasaväckande gäckeri — cn grinande
Arlequín, som skrvter af att aldrig hugga i vädret med
svärdet, slipadt sa hvasst som en rakknif.

Vi gingo dcrifrän för att se de Ivin liga
arrestan-terna. Somliga af dessa hade i famnen smä nakna, mörka
barn, som de moderligt smekte och kysste; andra sutto

O •. 7

på marken och rensade korn i stora tråd eller voro
sysselsatta med att spinna, och jag observerade, huru de
der-vid ibland fattade tag i trådsändan med tårna lika
behändigt som med fingrarne. Några sågo bra ut och voro

o C O O

mycket välväxta, hvilket icke var svårt att se, ehuru de
voro insvepta i sina slöjor. Jag tecknade också några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free