- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
153

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIDT G EX Ull ETT JUXGLE. 153

buskarne kanske lurade menniskor med föresats att störa
blodomloppet hos hvarandra.

Fram på förmiddagen kommo vi in i ett trassligt
iungle, der emellan de täta träden stigen var så smal, att
endast häst efter häst kunde tränga fram. Tå ömse sidor
var skogen så full af snärjväxter, törne, bråte och
trassliga botaniska rariteter, att det tycktes vara alldeles
omöjligt att göra det minsta snedsprång in under träden.
Solskenet var hett och allt var tyst. W voro på den smala
slingrande vägen så långt skilda från hvarandra, att man
knappt hörde karlarnes tramp. Med ens, helt nära
bredvid mig inne emellan stammarne och qvistarne hörde jag
ett väsen och ett knakande, som om något stort vilddjur
hade blifvit skrämdt eller väckt, och i hvarje ögonblick
väntade jag, att en kungstiger eller leopard skulle hoppa
fram och kasta sig på hästen. Det var dock lyckligtvis
ingenting annat än en stor örn eller gam, som flög upp
ur trasslet, och som snart var ur sigte högt öfver
träd-topparne. Jag bekänner, att jag var rätt belåten med
att få se denna fogel i stället för något glupskare
fyr-fotadjur.

Emellertid alarmerades jag icke långt derefter af att
höra vår anförare gifva kommandoordet »hiderao, hiderao»,

C 7 >

så att det skallade genom skogen. Jag visste, att det var

C >_ o 1

en signal att samlas (hitåt!), och i de närvarande
omständigheterna uttydde jag det som ett tecken, att man
kanhända hade mött någon fiendtlig hop. Det var deriore
icke underligt, att jag lyssnade för att få höra det smälla,
men min alltför lifliga imagination hade denna gång be-

O O O CJ

dragit mig; det betydde endast, att vi voro framkomna
till en öppen plats midt inne i skogen. Sedan äfven jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free