- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
172

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17’1 JAG B’UR1.0RAR mS KIKARE.

efter mig som en hund. Jag hade på det sättet redan
ridit en qvarts timme, när jag märkte, att jag hade
förlorat min kikare, som jag vanligtvis, för att ha ilen nära
till hands, bar instoppad i min grä jaeka ofvanför bältet.
Jag mindes bestämdt, att jag haft den i handen, när jag
steg till häst, och trodde derföre nu, att den då hade
fallit i gräset, hvarförc jag oekså på ögonblicket vände
om för att söka denna min klenod, tv instrumentet var
i mina omständigheter oskattbart. Att hafva ögonen med
sig är alltid fördelaktigt, och särdeles der man är utsatt

O o 7

för oförutsedda och till och med farliga tilldragelser, och

~ C 7

jag skulle derföre mindre hafva saknat min klocka än
min kikare.

Det var ännu beckmörkt. och när jag öfver backar
och fält ändtligen närmade mig platsen, der lägret hade
stått, blcf jag anropad af en piket Sikhs, som redo emot
mig, förmodligen i tanke att jag var en spion, men vid
närmare betraktande upptäckte de dock, att jag var en
verklig kristen menniska och läto mig derföre plissera.
Der lägret under natten hade stått, var numera blott en
tom ödemark, endast här och der upplyst af den
slocknande glöden i askliögarue efter vaktehhirne, och då jag
red omkring i denna mörka enslighet, måste iag rigtigt
skratta åt min enfald att tro mig kunna återfå min
kikare, då iag icke en gång kunde gissa, hvar mitt tält
hade stått. Lika fruktlöst ansåg dock icke min svee före-

O ..

taget, och sedan han hoppat omkring och spejat och
räknat glödhoparne i ilerc rigtningar, sade han sig hafva
sigte på en askhög, som han trodde vara den sista
återstoden af vår egen vakteld. Han kunde äfven minnas i

v

hvilkcn rigtning och ungefar på hvilkct afständ derifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free