- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
227

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

söfvandc förhållanden var det ieke underligt, att jag snart
nog somnade. Vaksamheten är ofta lik en falsk vän, som
öfvergifver oss, just niir vi Läst behöfva henne, dag
måtte hafva sofvit omkring ett par tre timmar, när jag
med ens vaknade med en känsla som om jag fått ett
slag på hnfvudet af en hammare. Jag öppnade ögonen,
men kunde lika så "erna hafva blundat, tv det var mörkt

c1 1 *.

som i en stöfvel, och i a g sa" ingenting annat än mina

■ «.’O ~ o O

(’"na gissningar, som sade mig, att vi hade kört omkull.

O C e ’ C 7

Xär iag med möda och ansträngningar hade lvckats att

*3 O Co

krångla mig ut ur oredan inne i den täppta vagnen, fann
jag, att jag verkligen hade gissat rätt, likväl med det
tillägg att vi, i stället för att hafva kört omkull på flata
och hjelpsamma marken, hade tumlat utför ett brådjup
ned i en afgrund. Vagnen hade kulbvtterÄt i luften,
kanhända mer än en gång, men lyckligtvis derefter fallit
så att säga på ryggen, med benen, d. v. s. hjulen, i
vädret. hästarna lågo insnärjda i remtygen och sparkade
kraftlösa mot firmamentet, under det att mina karlar lågo

7 <_
orörligt utsträckta liksom väderstrecken på kompassen
och tvsta som kokta fiskar. -Tag kunde icke annat än
inom mig anmärka, att detta var en ledsam affär, i
svn-nerhet när iag kände ansigtet och kläderna våta af blod

C. i_

från ett djupt hugg, som jag i fallet hade fått midt i
pannan och som gapade så öppet, att jag kunde sticka
in fingrarna för att nvfiket känna efter, om det var
någonting qvar af hjernan. I dylika omständigheter
föreställer man sig så gerua det värsta, och som jag
antog, att det förmodligen var min skarpa indiska sabel,
som huggit mig, kunde jag icke hjelpa, att jag hyste en
stilla önskan, att denna icke matte hafva varit förgiftad,

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free