- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
229

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan bestämdhet, att de saktade farten och omsider
komino tillbaka. Xiir de märkte, huru jag hlödde, och
hörde eller snarare sägo mig söka förklara livad som

t- O

hade hänrlt, uuder det jag då och dä lät undfalla mig
ordet »gari», som betyder »häst och vagn», gissade de
förmodligen en del af mina bekvmmer och visade mig ett

» *- c_

rigtigt beskedligt deltagande. J)å de märkte, att jag icke
hade någonting att stämma blodet med, slet den ene ge-

o O ’ t_

nast af sig sin egen turban och lindade den omkring

DC C

min panna, och den andre, på min fråga efter »pancc»
eller vatten, skuttade bort till ett dike och kom tillbaka
med en träskål, full af gyttja. Jag vinkade dem dcrefter
tillbaka med mig till afgrunden, hvilken de försigtigt

c ’ C C

närmade sig.

Anblicken nere på platsen var bedröflig. Hästarna
lågo tillspillogifna, med afbrutna ben, mina karlar
vältrade sig som besatta och hostade ynkligt med hopklämda
bröst, nästan som om de hellre varit sinnade att gifva
upp andan än att åter börja sträfva igenom lifvets faror
och besvärligheterna i tåredalen, vagnen var krossad,
mina lådor och kistor antingen sönderslagna eller med
spräckta lock, och sakerna lågo strödda omkring i mullen.
Carati, den ende bland detta följe, för hvilken jag till
viss grad kunde göra mig begriplig, hade fallit pä
huf-vudet, och ehuru hans tjocka turban visserligen dcrvid
torde liafva varit honom till nvtta, låg han orörlig, som

’ c_

om till oeh med alla hans tankar hade brutit benen af
sig och icke ens kunde släpa sig fram på kryckor. Jag
var dcrföre mera orolig för honom än för mig sjelf, och
det enda som lugnade mig var. att jag kunde känna hans
hjerta och pulsar sakta slå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free