Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de egentligen imiterande konsterna återkommer man lätt
från ett bifall, som blott tycket alstrat, och ehuru äfven här
smaken kan undergå skiften, behåller fullkomligheten likväl
sitt värde hos kännaren. Apollo de Belvedere, Venus de
Medicis, Hercule de Farnese och den kämpande Gladiatorn
behålla ett ostridigt företräde, likaså Raphael, Michel Ange,
Paul Veronese och Rubens. Icke så i skaldekonsten. Både
Homerus och Virgilius hafva blifvit angripne och haft sina
Zoiler – huru mycket mera Racine, Voltaire, Boileau! Om
man, för att tala om person, icke kunnat neka Demosthenes,
Cicero, Bossuet och Fenelon deras värde, har man icke velat
medgifva dem all den rättighet att tjena till mönster, som
jag tror vara en följd af fullkomligheten. Ingen tror sig
kunna blifva en fullkomnad artist utan att studera de
förutnämda mästerstycken. I skrift har man ofta trott sig
kunna förbigå de klassiska mönster, trott sig genom deras
efterföljande fjättrad, ropat på snille, natur och orginalitet.
Det gifves i alla vittra arbeten tvenne hufvudsakliga förtjenster:
uppfinningen och utförandet. Den förra, snillets och
inbillningens foster, bör vara fri, och de intryck, den gör, likaså.
Utförandet vidkännes reglor, icke ensamt skapade af vanan,
men grundade i förståndet, som häruti, likasom i allt menskligt,
efter att hafva blifvit förvanadt och hänryckt, älskar att hejda
sig, sansa sig och dömma. Det frågar: »Var uppfinningen
styrd eller tygelfri? Var uttrycket sant? Var ändamålet rätt
vunnet? Var känslan jemt underhållen? Kan man till det nöje,
som blotta dristigheten, egenheten och nyheten skapat, återgå
lika ofta och med samma hvilande, ostörda och varaktiga
beundran, som födes genom delarnes sammanstämning, genom
rätthet, sanning, genom en vid hvarje läsning förnyad
upptäckt af stilens skönheter och af det helas fullkomlighet?»
Fullkomlighet är nämd – den finnes onekligen i stilen, i
uppfinnigen, planen, sammansättningen och kan, oaktadt möjliga
inkast, föras nära till visshet. I anseende till slagen af
skaldekonst och vältalighet är den icke lika bevislig och är
underkastad tycke samt nationers och enskiltes olika lynnen.
En rätt tänkare uppehåller sig icke mycket vid de olika
meningarna. Han igenkänner och värderar verkliga
mästerstycken, äfven med de fel, de kunna ega eller dem man vill
tillägga dem genom för långt drifna reglor och bindande
föreskrifter. Han vaktar sig isynnerhet att fördömma något
slag, vare sig för dess nyhet eller derföre att det strider mot
hans eget tycke; men han erkänner att reglor finnas och att
en sund smak gifves, det vill säga han erkänner förnuftets lagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
