Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Maria Lenngren - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den ståtliga odevältaligheten, böra nämnas Blick på grafven,
Adams och Evas första morgonsång samt Saknaden, i hvilka
hon varit sin genius trogen; af de hithörande äro för öfrigt
utan tvifvel Källan, Kyrkogården och Lycklig den de bästa.
Rent komiska har hon visserligen diktat flera, det vill säga
sådana, i hvilka skämtlusten gifver sig luft endast för sitt eget
nöje eller utan afsigtligt bihang af någon lärobetraktelse, någon
sens moral. Dit höra t. ex. de burleska karikaturerna Gubben
Didrik, Min salig man, Min salig hustru och Mamsell Lisa;
visor, sådana som Den välvise och Dialog på källaren, Visa
om paradiset jemte flera af hennes dryckessånger; några
berättelser, dels komiska utan egentlig satir, dels satiriska utan
egentlig didaktik såsom t. ex. Vadet, Kalaset, Äreporten;
epigram-mer, sådana som Farbror Staffan, Den olycklige i kärlek,
Dagbok, Den lille ljugaren och det ypperliga dramatfserade, som
kallas Opera i tre akter.[1] Ingenstädes frambär likväl denna
sångmö skönare gåfvor än inom den rymd, der hennes allvar
och skämt blanda sig med hvarandra under idyllisk form. En
sådan är Den glada festen, öfver hvars hjertliga tafla leker ett
leende, ej utan all ironi, men af den mildaste, den ljufvaste
art. Ett motstycke till denna, der idyllens ingifvelser
öfverväger satirens, är Grefvinnans besök, der satirens ingifvelse
öfverväger idyllens. Och till denna klass skulle troligen hafva slutit
sig den ofullbordade målningen af Skuggorna.
Det är – vi låna här mera ordagrant af Atterbom –
den epigrammatiska uddigheten af hennes stil, i samband med
den allmänna naiviteten af hennes uttryckssätt, som ock ger ett
ännu outplånadt behag åt den fordom så allberömda lärodikten:
Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. Betraktad
såsom poem, kan den visst icke nu med lika hänryckning
berömmas: den är egentligen blott en versifierad uppradning af
välsagda maximer, der hon mer än annorstädes har skattat åt
den vitterhetslära, hvars hyperdidaktiska liktning fullständigt
utbildade sig efter Kellgrens bortgång. Betraktad såsom ett
system, är den ett ganska prisvärdt sammandrag af qvinnligt
lefnadsvett och skulle vara ännu prisvärdare, om qvinnans
känsla vore der lika mycket tagen i anspråk som qvinnans
förstånd. Att så icke skett kom dels af tidens vishet, dels af
författarinnans eget lynne. Så t. ex. finner man med
förundran att ett hufvudtema för qvinnans lif, kärleken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
