Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Varningen. (Ballad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid dag och vid lampa hon sydde och spann,
Så trägen vid sömmen och garnet.
Och grefven af brottslig begärelse brann
Att fånga det värnlösa barnet.
Och ödslig var hyddan, och vintern var kall,
Och arbetet började tryta.
»Gif ja till min bön,» sade grefven, »så skall
Ditt armod i prakt sig förbyta.
För skön är din hand till så mödosamt gagn,
Din kropp till så tarfliga kläder.
Din fot är så späd — kom och åk i min vagn!»
Han talte för vind och för väder.
Ja, böner och löften och eder och hot
Att våldsamt sin lifstråd förstöra,
Allting stod den dygdiga tappert emot...
Men grefven var lärd att förföra.
»Nå, sköna Rosina,» så föll nu hans tal,
»Väl mig att så dygdig dig finna!
Jag pröfvat din heder — du eger mitt val:
Med vigsel du blir min grefvinna.
Din far var en prestman, en grefve var min,
Men kärleken alla gör lika.
En kyss, sköna flicka... Sitt mer ej och spinn:
Din brudgum dig aldrig skall svika.»
En ros på den dygdigas kinder rann opp,
Hon såg på den guldsmidda herre:
Än nekade munnen, men blicken gaf hopp,
Ty skön var förförarn — dess värre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
