Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Varningen. (Ballad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O», skrek han, »min engel, nu, nu är du fäst!»
Och tryckte en ring på dess finger.
»I morgon du hemtas med handbok och prest,
När det uti bönklockan ringer.
Och flickan hon var både sorgsen och säll:
En bäfvande glädje hon kände.
Och ja fick gref Albert, och förren det var qväll
En brudskrud så dyrbar han sände.
När natten och stillheten började rå,
Hon stängde sitt lås och sin regel
Ock klädde den blomstrande brudskruden på
Och såg sig ej mätt i sin spegel.
Hon fäste det glitter på lockar och arm,
Hon fäste dess särskilda stycken,
Hon prydde sin snöhvita, blygsamma barm
Med perlor och ädlaste smycken.
Hon nämde sin brudgum med ömmaste namn,
Så säll att dess ankomst förbida.
Men hastigt — o, himmel — der restes en hamn
I likdrägten upp vid dess sida.
En dödsskräck i själen den smyckade for,
Dess anda den snart ville dämma:
En is i dess ådror... Hon kände sin mor,
Hon hörde dess klagliga stämma.
Med handen till varning ur svepningen sträckt
Hon sorgligt betraktade bruden:
»Olyckliga dotter! Förrädiska drägt!
O, ser du ej ormar i skruden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>