Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Gref Bernhards bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>Ned i jorden gömmande sitt brott
Röfvarskaran med en hast försvinner,
Då i förväg re’n till Bernhards slott
Unga bruden med sitt sällskap finner.
Bröllops-laget uti festligt skick
Dagens helgd med fröjdens blickar röjde.
Bernhards moder — endast hennes blick
Var ej glad, ty hennes Bernhard dröjde.
Bispen väntar, vigseltimman slår —
Bruden hemsk en sorglig aning känner.
Hastigt hän att söka Bernhards spår
Sänd en flock af riddare och svenner.
Bruden darrar ... tåren föll ... o, Gud!
Maktlös hon af modrens armar stöddes.
Hennes halsband — sorgsna förebud —
Plötsligt sprang, och perlorna förströddes.
Rysligt vildt en stormvind rasar fram,
Ugglan skränar från det öde tornet,
Blixten splittrar mången åldrig stam,
Vindbron fälls, och ängsligt skallar hornet.
Kommo svenner, — ångestfulla stund!
Kindren bleka, rifna voro håren.
Gällt för dörren gnisslar Bernhards hund,
Som dem åtföljt, sökande i spåren.
Som en pil han fram i salen far:
Skräck och jemmer — o, hvad qval det gäller!
Bernhards hand med fästnings-ringen qvar,
Blodig än, i brudens sköt han fäller.
<poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
