Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Eklog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vänner», ropte han, »se här»,
Med en fröjd som ej var tvungen,
»Denna dagen är oss kär —
Låt oss be till Gud för kungen:
Det hans dyra högtid är!
Kungars kung, som allt förmår,
Gif hans ungdom mod och lycka!»
Utbrast gubben, och en tår
Föll uppå hans nötta krycka,
Stödet för hans sjutti år.
Gumman sade: »Rätt och lag
Skall han skydda för de ringa!»
’Sveriges ovän skall en dag
Bäfva för hans tappra klinga’,
Inföll Lustig — ’det svär jag!
Jag i Stockholm sett min kung
För de flinka blåa gossar.
Skölden blir ej honom tung —
Tapperhet ur ögat blossar:
Han är rask som han är ung.’
Dotter Karin fick nu ljud —
Hennes önskan var för freden
Och en kärlig kunglig brud.
Jerker lade från sig skeden
Och bad samma bön till Gud.
Gunnil, fattig fromma själ,
Tog till orda så gudsnådligt:
»Folket för allt split och gräl,
»Kungen från allt kränkt och vådligt,
Store Gud, bevara väl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
