Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Hymn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvar skall man högst ditt väsen skatta,
Du himlarnes och jordens gud,
Uppå hvars visa allmakts-bud
I rymden verldar blefvo satta,
Du, som åt sferer rörsel ger
Och lifvar knottets strödda härar,
Som uti molnets blixt förfärar
Och uti solens blickar ler?
Från ekens stam till veka sippan,
Till allt är stämpeln af dig sträckt.
Det stoft, som flyr med vädrets fläkt,
Den tyngd, som mässar sig i klippan,
Allt är min häpna undrans mål,
Hvarthelst dig tanken vågar följa,
Från oceanens djupa bölja
Till droppen uti blommans skål.
Men när du ur sitt intet väckte
Planeter, sol och jord och haf,
När allt en varelse du gaf,
Du gaf den sällast åt mitt slägte:
Du skänkte det en känslig själ
Och denna själ en kraft att verka,
Förstånd att dina under märka
Och böjelser att göra väl.
Du gaf den forskande förmåga,
Som öppnar jordens fasta kropp
Och än på fästet stiger opp,
Der gnistrande kometer tåga.
Du menskosjälen värdig dömt
Att vidt naturens verk förnimma;
Men händelsernas nästa timma
Du i ett lyckligt mörker gömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
