Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Slottet och kojan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då plötsligt hördes stoja
Hans koppel kring min lund.
Hans nåd förbi mig trädde,
Just som jag bäst förnöjd
Försynens godhet qvädde
I menlöshet och fröjd.
Det var en liten visa,
Som sjelf jag gjort — jo jo —
Att himlens Herre prisa
För lugn och sinnesro,
För sundheten och födan,
För faderligt försvar,
För hvila efter mödan
Och ångerfria dar.
Hans nåde, stödd mot bössan,
Grant hade hört min sång,
Jag teg och tog af mössan...
Han tankfull gick sin gång.
Han göt en suck af smärta —
Ha, den förstod jag godt:
»Gif mig ditt glada hjerta,
Och gerna tag mitt slott!»
Då lyfte sig mitt öga
Till den, som delat så:
Palatsen åt de höga
Och glädjen åt de små.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
