Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt snille på ett vidsträckt fält
Gjort färder, som man vet, ej korta
Och fört mig bort långt öfver Bält,[1]
Och hon — är nästan aldrig borta.
Nej, aldrig fann hon mina spår ...
Säg, hvarför hon ett lof förskyller?
Det fins ju ej ett enda får
I hennes stackars två idyller![2]
Ett lof af Sveriges skaldefar
(O, Creutz, se djupet af förtreten!)
Kan henne bli — hvad mig det var —
En lyftning till odödligheten.
Likväl» — så fortfor denna hamn —
»Hvi bör mig sådan fruktan röra?
Så svag förtjenst, så ringa namn,
Hvad anspråk kunna de väl göra!
Och huru häpen, huru brydd
Lär hon sig icke nu befinna,
Ej van vid muntran och beskydd
Och utan hopp att bifall vinna!
Med hvilket fruktlöst hufvudbråk
I nitet att sin känsla lyda
Hon söka skall en ton, ett språk
För att en tacksam vördnad tyda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
