Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n denna svåra akt var gjord,
Lät han den äldsta till sig kalla
Att honom än en gång med några afskedsord
Sin sista vilja anbefalla.
»Kom», sade han, »min käre son!
Du alltid var mig huld och om min ålder mån.
Du har min väntan ej bedragit:
Din far du ständig glädje gett.
Hör nu de mått, jag för din välfärd tagit!
Du har ett godt förstånd, ett fint och odladt vett;
Men af hvad jag i verlden sett,
Plär slikt sin egare ej göda.
Du vore dömd, min son, till torftighet och möda,
Till sliten rock och mager föda,
Förtjent uti din anlets-svett,
Om himlen i min makt ej lemnat
Att mildra ödets hårda dom.
Tag mot min hela egendom,
Som jag dig ensam odeld ämnat —
Som sagdt, tag den i ditt förvar!»
»Ack», utbrast ynglingen, »min far»,
Och snyftade af billig smärta,
»Jag vördar, som jag bör, ert hjerta:
Ert godhetsprof är alltför stort!
Men hvad har då bror Lukas gjort —
Skall jag hans arfsrätt undanrycka?»
»Min son», var gubbens svar, »jag handlat som jag bort!
Din bror är född att göra lycka:
Han är en narr ... farväl ... nog kommer Lukas fort!»
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
