Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Gengångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månen från en glugg på luckan
Gaf ett blekt, bedröfligt sken.
Lisa under sorg och suckan
Vred sig i sin bädd allen.
Ständigt hade hon i hågen
Styrman Niklas Väderhatt,
Som så plötsligt föll i vågen,
I sitt rus, vid Kattegatt.
Än dess tankar togo kosan
Bus der hennes Niklas sank,
Än hon nöp en tröst ur dosan
Utaf pinsback, nött och blank.
Det var midnatt ... Nå hvad hände?
Först på dörrn tre starka slag,
Så en röst, som Lisa kände:
»Låt upp, Lisken — det är jag!»
Lisa kom i ångst och klämma,
Ropte i förskräckelsen:
»Det är Nilses egen stämma —
Hu, bevars, han går igen!»
Hastigt såg hon dörrn på gafvel,
Märkte grant hin ondes streck,
Tyckte som en dunst af svafvel
Hvad som var en dunst af beck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
