Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Vadet - Bordvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den glädje han förnam när detta par drogs på,
Var, skall man tro, visst icke ringa,
Men det kan endast den förstå,
Som ser sig nya stöflar få,
Då året om han har haft inga.
Först han försökte med dem gå —
Åh nej, de kändes ej det allra minsta tvinga
Den liktorn, han drogs med uppå sin venstra tå.
Nu började han äfven springa,
Och vips från trappan med ett hopp
Och långa stycken framåt gatan.
Skomakarn efter honom lopp,
I tofflor stadd, med krum och ovig kropp,
Och skrek: »Ta fast, ta fast den satan,
Ack, ta fast tjufven — fort ta fast!»
Men han med stöflarna i hast
Sig trängde genom slödderhopen,
Som skockat sig vid dessa ropen,
Och satte af som en fantast
Och stötte kärngar kull och korgar, rån och vofflor:
»Fort, fort ur vägen!» ropte han.
»Godt folk, vi slagit vad hvem fortast löpa kan.
Med stöflar jag och han med tofflor.»
—
Sjungen, vänner,
Höjen glädjens ljud!
Medan själen lyckligt känner,
Lydom nöjets bud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
