Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Imitationer och översättningar - Styfmodern - Medelåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De dunbäddar hvila nu tjenstpigor på,
Som åt mina späda jag efter mig lemnat:
De frysa, de hungra och ligga på strå —
Ack, var då slikt öde de menlösa ämnadt?
O, hade du burit och födt dem som jag,
Så sorglöst du glömde dem icke hvar dag.»
Nu hastigt gol hanen, och Signild försvann
Som morgonens töcken för solen försvinner.
Från styfmoderns ögon en tåreflod rann:
I hjertat nu ångern så lefvande brinner ...
Och allt sen den stunden i landet knapt bor
Så älskansvärd maka, så kärleksfull mor.
—
O, kärlek, om för dina lagar
Du vill att jag skall röras än,
Så skänk mig mina ungdoms-dagar
Och all min ungdoms-eld igen!
Men lifvets morgon är förliden:
För mig dess middag redan slår,
Och ren den ålderstigna tiden
Går hotande i mina spår.
I, nöjen, som ert glada läger
Uti mitt hjerta fordom haft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
