Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Originaler - Tékonseljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hon i nigning sig fördjupar
Att kyssa tantens kjortelfåll. 84
Förtretad öfver denna våda,
Sin plats den stackars Doris tar;
Men löjet börjar allmänt råda:
Hon ej den minsta fristad har.
Med bittert skämt man henne plågar;
En synar allt, den andra frågar
Hvem henne gett så vackert flor,
För hvem hon denna ring bevarar.
Med rodnad Doris härtill svarar
Att hon har fått den af sin mor.
I mjugg man börjar henne klandra –
En finner plymen alltför lång.
»Hvad skada,» hviskar här den andra,
»Att kappan är så snäf och trång!»
Man ändtligt bryr den lilla ungen
Tilldess hon harmsen, rörd och tvungen
Till muff och flor och handskar tar:
Hon hastigt upp till afsked stiger,
Man helsar hem, hon ödmjukt niger
Och ganska ledsen hemåt far.
I två partier man sig delar,
Hvar gnolar här sin egen takt.
En flock vid tvenne vaxljus spelar,
Den andra målron har vid makt.
Den köld, som ålderdomen qväljer,
Blir lindrad af två vinbuteljer:
En brasa gör ock hvad hon kan.
Man till en kanapé! sig samlar –
En nyckelknippa hastigt skramlar,
Och straxt diskursen ämne fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
