Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Originaler - Tékonseljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt nit jag dock bekant skall göra:
En sjelfklok svärm bör sanning höra –
Att tiga går omöjligt an.
Och fast jag ingenting kan rätta,
Så får jag dock mitt samvet lätta,
Som sådan tyngd ej bära kan.
Hvad synder – ack, mitt hjerta svider –
Begår nu djerft mitt fräcka kön!
Uti så grufligt bistra tider
Fins icke en, som går i bön.
Hvar kristen billigt det förskräcker:
En bordsbön knappt minuten räcker
Ack himmel, hvad för religion!
I kyrkan både le och prata,
Med sockergryn hvarannan mata
Och sitta, då de sjunga tron!»
’Min syster, spar din vackra ifver!’
Sig yttrar en förfaren tant.
’Hvad hjelper att man dygd beskrifver?
De flänga ändå likadant.
Låt dem få rasa i sin yra!
Jag har om annat att bestyra –
Mitt hushåll ger bekymmer nog.
Den sysslan kan visst, på min ära,
Båd mod och helsa platt förtära
Och ge till klagan största fog.
Af denna tidens vedermöda
Hvem är, som icke har sin lott?
Förgängligheten allt skall öda:
Den fräter både stort och smått.
Jag vet ej hvad det är som våller
Att aldrig linne nånsin håller:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
