Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Imitationer och översättningar - Dido till Eneas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
</poem>Uti hvad farors mängd du äfven honom kastar!
Hans oskuld aldrig har till hårdhet gett dig fog —
Att du min död beredt, det kan ju vara nog.
Skall ock den helgedom, du frälst, ur eldens lågor,[1]
Nu lemnas till ett rof åt hafvets vilda vågor?
Har du den rena nit för dina gudar glömt,
Hvaraf du dock för mig så ofta dig berömt?
Men nej, din grymma själ, att all sin ondska öfva,
Har blott med denna dikt min kärlek velat sofva.
Du aldrig vördnad känt för någon gudamakt,
Och idel falskhet röjs i allt hvad du mig sagt.
Dock ... jag ej öfver dig har ensam rätt att klaga,
Du har ej början gjort att listigt mig bedraga:
Iuli vackra mor [2] det öde äfven rönt,
Att du med köld och flärd har hennes eld belönt.
Jag i mitt ömma bröst en liflig oro kände,
Då för mig yppadt blef hur henne detta hände;
Men dårad för mitt val, jag ej den fara såg,
Som af din falska själ mig äfven förelåg.
För denna svaghets skull har jag förtjent min våda,
Då ditt förräderi jag straxt ej kunnat skåda.
Dock sjelft ditt hjertas svek skall skynda på ditt fall,
Och gudars stränga hand din hårdhet straffa skall.
Förrädisk, har du glömt, sen du ditt löfte brutit,
Att, okänd än, af mig du skydd och vård har njutit.
När du af vågor drefs uppå ett retadt haf,
Eneas, jag åt dig båd namn och rike gaf.
Ack, att min rena drift sig härvid låtit nöja!
</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
