Marianne, en högt bedröfvad enka,
Jemt prisade sin salig man:
Nej, ingen varit såsom han!
Ty se, det lättar, kan man tänka,
En stackars högt bedröfvad enka
Att jollra om sin salig man
Och offer åt hans minne skänka.
Hon under klagan och beröm
Som oftast ropade: »Ack, döm
Om sådan man kan nog värderas!
I allt min vilja var hans lag,
Han fann hos mig vett och behag,
Han tillbad mig» ... »Ack», utbrast jag,
»Er mistning kan ej repareras!»
