Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l877
JUBELFESTDAGARNA I UPSALA.
När
jubelfestkantaten utdelades.
Innan processionen satte
sig i gång, utdelades texten,
och man hann läsa den. En
af svenska kyrkans högste,
som hade ovanan att begagna
något starka interjektioner,
utbrast, då han läst dikten,
halfhögt för sig själf: *Det
var f-n!» Det dröjde ännu
någon tid, innan man satte
sig i gång och vederbörande
medhann läsa kantaten en
gång till. Då lät det med fullt
öfvertygande bestämdhet som
ej tålde motsägelse. »Det var
f-n!»
Karl Warburg.
Doktorspromotionen.
Från promotionen.
Den krans, som skulle prydt
Runebergs hufvud, var bunden,
och höjdes af promotor, prof.
Nyblom, under några ord till
skaldens minne. Bland
närvarande hedersdoktorer
märktes norska skalden Ibsen.
Viktor Rydberg
blir hedersdoktor.
Efter högtidligheternas slut
i domkyrkan begaf sig en
deputation af de unga filosofie
promovendi till författaren af
promotions-kantaten,
skriftställaren, en af de Aderton
i Svenska Akadamien herr V.
Rydberg, för att till honom
öfverlemna doktorsringen.
A.
(Från v. Konungen, O. Dickson, Scholander, C. R. Nyblom,
N. Sundberg.) Teckning af F. von Dardel.
Glimtar från festligheterna.
För att tala om promotionsmiddagen, så försök att
tänka dig hvad det vill säga att duka ett sittande
bord för tolfhundra personer, servera dem och ge alla
platser, så att de bli nöjda. Det förra är vad den
undermenniskan källarmästare Svanfeldt gjorde, det
senare hvad jag och ett par till utförde. När man vet,
hur varmt herrar akademici älska hvarandra, inser man
hur mycket vi hade att fundera på. Men lyckan
gynnade oss, och det fanns icke mer än en som vi glömt,
och det var herr Koskinen, fennomanernas chef, en
händelse som nästan såg ut som en tanke. Och
serveringen! I himmelriket kunna ej underenglarna passa
upp bättre än dessa etthundrafemtio vaktmästare,
hvilka i sluten kolonn på en gång ryckte in i salen
med sina fat. Stämningen var också hög, och vi
tömde 800 buteljer champagne, bland annat. — Under
folkfesten stod jag bredvid talarstolen och ropade ut
talarnas namn för 8000 människor. Min förmåga att
skrika ut dessa namn tillvann mig till och med en
nådig komplimang af kungen. — Men apropå kungen,
så har du väl hört att studenterna buro honom.
Därvid inträffade något roligt. Den elektriska solen hade
hela kvällen strålat ganska vacklande och intermittent.
Och just som kungen gaf sig i väg, slocknade den
alldeles. Det blef nermörkt och jag blef utom mig af
förtviflan. Men »hast Du mir gesehen», plötsligt
vaknade den åter till lif och föll af en ren händelse rakt
på kungen, som på sin stol liksom sväfvade öfver
folkmassan, och följde honom sedan troget. Alla skreko
af förtjusning och applåderade och de kringstående
gratulerade mig till det »charmanta arrangemanget».
Jag teg och höll till godo.
Kronprinsen var som alltid, rörande snäll och enkel.
Medan vi under folkfesten väntade på fyrverkeriet,
hade kungen satt sig invid talarstolen och låtit mig
hopsamla så många vackra flickor, jag kunde komma
öfver, honom till ögonfägnad och förströelse.
Plötsligt armbågade sig en student fram genom flickhopen.
Just som jag funderade på att ingripa, upptäckte jag,
att det var kronprinsen som bönfallande viskade:
»Snälla pappa, får jag gå med i fackeltåget?» — »Jo
visst får du det, min gosse», svarade kungen; och »så
sött», »så snällt», viskade flickorna.
Hugo Hamilton: »Hågkomsten>.
ju&elfeisfen
\25acRra rum samf sfall ocft oagnfxus.
(Sj^ungsäugsgafan 40, 4 fr.
Kunglig donation.
Såsom ett uttryck af mina känslor vid firandet af
Upsala Universitets fyrahundraårsfest, då jag i tacksamt
minne återkallar hvad denna Högskola uträttat för den
fosterländska vetenskapsodlingen, samt till en underpant
på min föresats att främja Universitetets framtida
utveckling, öfverlemnar jag härmed till Upsala Universitet
såsom gåfva FYRATIO TUSEN KRONOR.
Detta belopp skall af det akademiska konsistoriet
förvaltas såsom en fond, hvilken aldrig får förminskas, och
af hvilken ränteafkastningen skall användas till
understöd för yngre vetenskapsidkares författareverksamhet
enligt de grunder, dem jag, efter inhemtande af
kanslers-embetets förslag i ämnet, är sinnat närmare bestämma.
Upsala den 5 September i8yy
OSCAR.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
