Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i888
Parissalongens guldmedalj åt en svensk.
Nils Forsberg: En hjeltes död.
Hur jag fick guldmedaljen.
I maj månad 1888 öppnades Salongen för året. Det
var på eftermiddagen den 15 mars — sista dagen för
inlemning. Klockan började närma sig fem. Taflan
befann sig ännu i min atelier i rue Cauchois. Jag höll
ännu på med några sista smärre korrigeringar, då
tran-sportarbetamekommoför att hämta den. I ett slags staffli,
enkom gjort för tafveltransporter, rullades den sakta
nedför gatan. Sjelf tog jag en droska, och då klockan
slog 6 och inlemningstiden definitivt var slut, hade mitt
ännu färgvåta alster just kommit inom Salongens dörrar.
Juryn hade sammanträdt. Tafla efter tafla rullades fram
för de mäktiga.
»En hjeltes död» stod i tur att bedömas. Det blef
några ögonblicks tystnad i salen. Alla betraktade taflan.
Någon tog upp en applåd, och de öfriga instämde.
Sådant hade aldrig förr inträffat.
Min gode vän Langlois, som berättade mig alla dessa
detaljer ville ta på sin ed, att jag skulle få en tredjeklass
medalj.
En vecka senare kom Langlois på nytt. »Du Forsberg.
Du har gjort en bra sak. Folk äro galna i din tafla. Jag
har hört hviskas om att det skall bli en andra klass.»
Det gick ytterligare några veckor. Då började det
i konstnärskretsar talas om, att Salongen tänkte dela
ut ett par i:sta klass medaljer, af hvilka den ena skulle
tillfalla »En hjeltes död». Jag slog ifrån.
En premier!!
Skulle jag få en första klass. En guldmedalj som ej varit
utdelad på 4 år och som aldrig utdelats till någon svensk.
Det var en hvardagsförmiddag. En spanjor kallad
Mendu, och jag sutto och åto frukost. En halfstor pojke
kom in och frågade efter monsieur Forsberg. Han
visades till vårt bord och lemnade ett rörpostbref. Då
jag läst det, måtte jag skiftat färg, ty Mendu frågade,
»hur är det fatt, gamle vän?» Jag räckte honom brefvet.
Det var ett meddelande från Salongen om guldmedaljen
jemte i hjertliga ordalag hållna gratulationer
undertecknade af jurymedlemmarna.
Nils Forsberg.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
