- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
226

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i888

Ernst Ahlgren och Georg Brandes

Första mötet
med Georg
Brandes.

Stora boken 1886.
Det var den 1
oktober jag första
gången såg Georg Bran-

des.

»Jag vill se lite på
er först», sade han
med en mjuk,
allvarlig röst, utan att en
ljusning drog öfver
dragen. Pannan låg
i underliga fåror och
han såg fram under
den med gråa ögon,
i hvilka det låg
liksom ett svårmod.

»Det finns inte mycket kvar att se på», svarade jag.
Det lät så lustigt rättframt hvad han sade.

Han frågade om mina framtidsplaner. »Jag tror att
jag kan arbeta ännu ett par år». — »Ett par år? hvad
menar ni sedan, tror ni att ni skall dö?» — »Jag vet
ingenting». Han mätte min långa gestalt. »Ni ser inte
ut så. Paa Gjensyn.»

*



Förr betydde Köpenhamn för mig teater och uppköp,
nu betyder det endast Georg Brandes.

Hemma i Hörby.

Stora boken. Hörby d. 15 okt. 1886.

Tjo, gamle grålle, ett snärtrapp till! Jag och mina
kryckor voro i dag afritade i Budkaflen n:r 42.

*



Hörby den 30 okt.

Hos mina sömmerskor låg Budkaflen på bordet. Jag
skar tänder invärtes, såg stormodig ut och skyndade mig
hem för att kasta mig i arbetet. Ur vägen, pack! Af
kryckor får man starka näfvar.

o

Ater i Köpenhamn.

Annotationsalmanackan 1886.

2 dec.\ En långtur med Georg Brandes.

3 dec:. Uppköp hela dagen. — Och så på föreläsning.
»Han» följde mig hem. Om jag inte kände mig själf så
dum och okunnig, skulle jag bli alldeles förtjust i honom.

I dec.: På kvällen just som jag tagit ihop med Fru
Marianne kom G. B. Om jag blef förtjust.

Om jag i ord kunde beskrifva hurudan Axel Lundegård
varit och är emot mig! Han vet allt, allt om mig, vi äro ju
så gamla vänner, vi ha lefvat som kamrater innan någon
människa ännu kände Ernst Ahlgren, innan »Från Skåne»
kom ut, och nu först känns det hur djupa rötter
tillgif-venheten har. Om du kunde tänka hur han vårdar

mig — hur han
tänker på mig främst
och nästan alltid —

Kunde du höra, hur
han säger, att jag
skall ha min frihet,
omlifvet är för tungt,
men hur han genom
den mest grannlaga
ömhet söker tillknyta
de trådar, som
brustit mellan mig och
tillvaron! Han är
nästan alldeles utan
penningar, och ändå
tänker han inte på sina
bekymmer, utan på
mig, mig! Och hur
vekt han kan säga
att han inte har
råd att mista en Georg Brandes.

vän sådan som jag,

och att vår litteratur inte heller har råd.

Arbete och lifsleda.

Annotationsalmanackan 1887.

2 jan.: En breflapp från G. B.

5 jan.: Fru Marianne. Lifsleda. Det ser icke ut som
om jag skulle kunna slå mig fram.

Midsommarafton (Efter läsning af Politikens anmälan
af Fru Marianne.)

Fick dödsdomen öfver mitt författarskap kanske
öfver mig själf.

26 juni.: En förfärlig natt. Det tycks närma sig.
Står fortfarande på punkten »Antingen — eller». En
ensam promenad och prof skjutning med revolvern, som
går bra. Axel här nästan hela dagen. Rädd, men jag
vågar nog ändå om det behöfs.

Afskedsbref till Brandes:

Om jag själf ägt spår af tro på min begåfning, skulle
icke all verldens kritiker ha förmått mig till detta steg.
Jag skulle ha rest mig med trotsets hela kraft, jag skulle
eggats af harmen. Nu finns det ingen harm; man har icke
gjort mig orätt.

Ni har varit mig en grym bödel, kanske grymmare än
som behöfdes, men jag kysser edra händer. Jag kom
aldrig att hata er. Om jag lefvat skulle jag kanske gjort

det. Då vill jag hellre dö.

Första själfmordsförsöket.

Georg Brandes. Den 8 januari 1888.

Hur jag i mitt sinne tiggde för ett enda vänligt
ord! Förgäfves.

Jag var en ärbar kvinna; att jag gaf mig helt kom af
att jag älskade helt.

Redan i våras märkte jag att du var trött af leksaken
och att jag icke kunde hoppas på någon vänskap eller
välvilja sedan leken var slut — din vän ville jag tusen
gånger hellre varit än din älskarinna.–––

Ernst Ahlgren.

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leo2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free