Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttiotalets teaterstorheter.
Gustaf Fr edrik son som Olivier de Jalin
i »Falska juveler».
Premier 20 maj 1880.
»De qvinnor, som här omge er, ha
alla begått något felsteg i sitt
förflutna lif, de ha en fläck på sitt namn
och de sluta sig så tätt som möjligt
tillsammans, så att den der fläcken
inte så lätt ska falla i ögonen. De
ha samma ursprung, samma yta och
samma fördomar som damerna i den
bättre societén, men tillhöra den inte
mer. De äro ett slags juveler . . . ofta
vackra, strålande ... ja bländande;
men alltid falska!»
Olga Björkegren som Suzanne D’Ange
i »Falska juveler».
Premier 20 maj 1880.
»Om kärleken inte behöfver någon
tid för att väckas till lif, skulle han
ändå inte kunna undvara den för att
lefva. Och utan att precis tro på,
att de känslor, vi uppväcka, vara i
evighet, vilja vi fruntimmer ändå
kunna tro på, att de ha någon
varaktighet. Ni säger, att ni älskar mig
och ni reser bort om sex veckor för
att troligtvis aldrig mera komma
tillbaka. Förefaller jag er verkligen vara
en qvinna, hvars kapriser räcka
ungefär en månad?»
Ellen Hartman som Siri »I telefon».
Premier 8 mars 1887.
»Å, hon förlofvade sig väl med
honom därför att han är så rik, kan
jag tro.
Det vet jag inte, men jag har hört
flickorna tala om honom. I sällskap
är han tvär som en dogg, och så
kommer han in i rummet med stora
ridstöflar på. Han är inte alls chic. —
Vet du hvad det är: chic?
Det är när man är riktigt stilig —
som notarien. Ida säger alltid, att
han är chic.»
Anna Pettersson som Sköna Helena.
Premier 23 april 1888
C. F. Lundqvist som Hans Sachs i »Mästersångama».
Premier 2 april 1887.
»Hör oss gudinna! hör oss Afrodite:
Kärlek måste vi ha, om än aldrig så
lite!»
(ur Sköna Helena).
»Flarn! Flarn!
Bländverk och flarn!
Hur än jag spana hann
I gamla krönikan,
Jag kan ej grunden spåra
Till, hvi i blodig strid
Sig menskor plåga och såra
Och aldrig hålla frid!»
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
