Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
9° 9
Carl Snoilsky åter till Sverige.
Striden om hans utnämning som chef för Kungl. Biblioteket.
Med sin konungs stöd.
Det är ett svårt ögonblick
att gå igenom, men jag får
ej låtsa om att jag lider
derunder. Här gäller det att visa
mod. Kung Oscar sjelf är
samma älskvärda och
pålitliga beskyddare och vän som
han alltid varit.
Carl Snoilsky.
Utnämnd till
öfverbibliotekarie.
Kungl Maj:t har den io
oktober 1890, på gjord und.
ansökning, beviljat
öfverbiblio-tekarien vid Kungl.
biblioteket m. m. Gustaf Edvard Carl Snoilsky
Klemming nådigt afsked.
Samma dag har Kungl. Maj:t i nåder utnämnt och
för ordnat:
till öfverbibliotekarie vid Kungl. biblioteket: f. d.
kanslirådet, En af de Aderton i Svenska Akademien m.
m. grefve Carl Johan Gustaf Snoilsky.
Konstitutionsutskottet gör anmärkning
och
S. A. Hedin underkänner utnämningen.
(I Andra kammaren 22 April 1891.)
S. A. Hedin:
Chefen för ecklesiastikdepartementet uppläste ett
anonymt intyg om den till chef för biblioteket
utnämndes litterära kunskaper och hans studier i bibliografi.
Denne lär hafva upprättat en förteckning öfver — sin
egen boksamling.—Ja, det är verkligen lustigt, mycket
roligt, och jag har sjelf svårt att hålla mig allvarsam. Men
det är sant, chefen för ecklesiastikdepartementet har
sagt det, och jag har skrifvit upp det.
Efter denna granskning, herr talman, torde man spörja
om man kan tänka sig mer än en verkan af ett
befordringssystem, som gör den adliga börden till
befordringsgrund, i strid mot grundlagens bestämmelser.
Snoilsky om Hedin.
Han tycktes icke veta
annat om mig än att jag är
adelsman och därför
befordrats. Att jag icke är alldeles
utan litterära meriter synes
talaren obekant.
Missmod efter
utnämningen.
Allmänheten, nemligen den
som hämtar sin visdom från
tidningar, tog afgjordt parti
emot mig i biblioteksfrågan.
Jag hade trott, att jag
betydde något härhemma, men
vet nu, att jag betydde intet.
Det enda som skulle
gräma mig, vore medvetandet,
att min medtäflare Harald
Wieselgren hade kvar ett
törne i själen. Lyckligtvis är detta icke förhållandet.
Pressen har åt honom flätat en liten martyrkrona som
han bär med gladt humör; det är helt menskligt, men
mig har han aldrig visat annat än vänlighet, och det är
lika erkännansvärdt som ovanligt. Jag kommer mycket
godt ut med alla mina medarbetare, som äro kunnigt
och hyggligt folk utan undantag.
(Snoilsky i bref till G. G. Estlander.)
Godt att ändå vara hemma.
Det är ändå godt att sitta här i gamla Sverige igen.
Visst tänker jag ibland med saknad på lagrarne vid
Arno och syrenerna vid Elbe, när ibland de grå dimmorna
lägga sig kring den aflöfvade Humlegården, där gubben
Linné står och fryser i sitt bronstäcke; men då jag från
mina biblioteksfönster kan se mina små ungar tumla
omkring med sina skolkamrater i den rymliga parken,
tänker jag ändå med tacksam glädje på lyckan, att de
äro svenska barn i Sverige. Kritiska tider och stora
världen omskapande händelser förestå; äfven till vår
lilla vrå torde återverkan låta förnimma sig; då är det
godt att slippa vara på kontinenten, men få dela ljuft
och ledt med sitt eget folk och i sitt eget land hvad nu
än ödet kan reservera oss. Carl Snoilsky.
(I bref.)
18
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
