- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
285

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Guitarr och dragharmonika.

Fröding i
samvets-bryderi.

(Ur bref till systern Cecilia.)

Herr L. blef emellertid sårad
och skref ett hätskt bref till Maur.
Hellberg, som han känner. Där
beskyllde han mig för »jalousie de
métier» och uttalade sitt förakt
för »handklaver och träskodans».
Kunde han hjälpa, att han föredrog
en Stradivarius framför
dragharmonika ? Han kunde icke rå för att han icke kunde täfla med en
tidningsman i omedelbarhet och — (tankestreck) okunnighet.

––––-Jag har sedan gått och grubblat öfver om det

verkligen kunde vara afund med i spelet eller om det är
ensidighet hos mig att icke begripa det sköna i dessa katolska
sorgdikter. Men hur jag vänder och vrider mig kan jag
omöjligt finna mig vid denna smärta, som »går och krattar
vissnade blad» och kallas »lidandets lycka.»

Levertin räcker ut handen.

Uppsala i maj 1892.

Högädle herr Fröding!

Genom ett samtal med Viktor Rydberg hörde jag, att
Ni denna sista tid arbetat under trycket af en nedstämning,
till hvilken jag i viss mån skulle vara medverkande. Jag
erinrade mig då det orättvisa omdöme jag i ett ögonblicks
missnöje med Er anmälan af mina dikter nedskref till
vännen Hellberg; må poeternas gamla och klassiskt kända
retlighet ursäkta det, och om mitt omdöme har något värde för
Er — så låt mig äfven få bestyrka det intryck af omedelbar
friskhet, som Edra verser väckt, om de också genom hela
sin art tillhöra ett fält, hvilket mina förutsättningar göra
mig svårt att kanske rätt uppfatta.

I det jag bifogar medföljande hälsning från Rydberg och
Nyblom, ber jag att som litterär kamrat få tillönska Er
en berättigad framgångs hela trygga, poetiska skaparlust.

Med utmärkt högaktning
Oscar Levertin.

Herr Gustaf Fröding.

Undertecknade önska härmed till Eder öfverbringa ett
uttryck af glädje öfver att vår litteraturskatt blifvit riktad
med sådana dikter som Edra och förena härmed ett
uttalande af vårt hopp, att Ni skall skänka oss flera lika ädla
och friska.

Stockholm och Uppsala, vårtiden 1892.

Viktor Rydberg. C. R. Nyblom.

Det var dans bort i vägen.

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,
öfver nejden gick låten af spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!

Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och lin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skoj sam och käck.

Det var Kersti den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.

Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och att vischa en flicka i skyn.

Där var Flaxman på Torpet och Nicklas i svängen
och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.

Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,
och i stenar och klackar det small.

Och rockskörten flaxade, förkläden slängde
och flätorna flögo och kjolarna svängde,
och musiken den gnällde och gnall.

In i snåret af björkar och alar och hassel

var det hviskande snack, det var tissel och tassel

bland de skymmande skuggorna där,

det var ras, det var lek öfver stockar och stenar,

det var kutter och smek under lummiga grenar

— vill du ha mig, så har du mig här!

Öfver bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken öfver skvalpande vatten
i den löfskogsbekransade sjön,

det kom doft ifrån klöfvem på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.

Och en räf stämde in i den lustiga låten
och en uf skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.

Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
och till svar på Nils Uttermans dudelidia!
kom det dudeli! dudeli! dej!

Gustaf Fröding.

G. Fröding.

285

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:22:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leo2/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free