Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydkergs sista sommar.
©9gagé3«x^»g=sg&»©»£fc»®s^9«sfi&5te=>&s©
fjnmlenä btå.
?u underbara
dunkla klarhet,
du himmelska blå.
som leende
sänker dig till mig
och lyfter min själ
till svala rymder
och helig stillhet!
Du ljufva Nirvana,
där, badad i renhet,
jag andar mig ut
i oändligheten,
men, samlad igen
i en återandning,
döpt i trånad
sjunker tillbaka
i jordens stoft!
Jag känner mig din frände, himlaborna!
Till ariskt hlod, det renaste och äldsta,
till svensk jag vigdes af en vänlig norna.
Mitt folk har till symbol af sina anor
fått himmelsblått i väna barnaögon
och himmelsblått i ärekrönta fanor.
Viktor Rydberg.
E keliden sommaren 1895.
Sista minnet.
Mitt sista minne af Viktor Rydberg är från en
sommareftermiddag 1895, då han vandrade uppför
backarna å Ekeliden, lefvande i sina skaldedrömmar,
glad att vandra å sin egen mark, och plötsligen sände
en vänlig hälsning upp till några kända ansikten på
hans balkong. Ingen skulle anat, att den kraftiga,
oböjda skepnad som vandrade där — en skön själ i
en skön kropp — med starka steg närmade sig de
sjuttio åren. Han skulle icke nå dem. Och som ofvan
sades, det var nog en lycka för honom själf. Honom
sparades afmattningens och afblomstringens lidanden och
att öfverlefva det bästa inom sig själf. Den bästa gåfvan
— hade han ju själf förkunnat — är att hafva lefvat
länge och verkat troget och under hvitnande lockar fått
dö en högsinnad, varmhjärtad ynglings död.
Den lotten vardt honom beskärd, fast lockarne aldrig
hunno hvitna.
Karl Warburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
