Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
895
Viktor Rydberg är död.
Viktor Rydberg på lit de parade.
Foto af Sven Scholander.
Themptander, Upsala universitets förre rector
magnificus prof. Sahlin, riksantiqvarien Hildebrand — men
hvartill båtar det att söka uppräkna namn? Allt hvad
hufvudstaden eger illustert och celebert på vetenskapens,
konstens, diktningens område har stämt möte här. Af
Svenska akademiens ledamöter ser man erkebiskop
Sundberg, förre statsrådet Wennerberg, grefve Snoilsky, förre
riksarkivarien Malmström, nuvarande riksarkivarien Odhner,
prof. Nyblom, kanslirådet Sander och presidenten
Forssell. Vetenskapsakademien är talrikt representerad,
Konstakademien likaså, Publicistklubben och Sveriges
författareförening möta med flera representanter.
Sedan direktör Häggs särskildt komponerade sorgmarsch
och psalmtonerna förklingat, framträdde professor Rudin
till kistan och höll griftetalet.
Efter detsamma jordkastade officianten kistan, och
ceremonien förrättades enligt ritualen.
Ett anslag från orgeln. En qvinnoröst tränger igenom
rummet, sonor och vek. Det är operasångerskan fru Disa
Edling, som föredrager den Händelska arian ur Messias:
»Jag vet att min förlossare lefver.»
Derunder träder kyrkoherde Strandell fram till altaret
i full ornat och sedan sången tystnat, läser han
begraf-ningsbönen och utdelar välsignelsen.
Vid norra stationen, dit Viktor Rydbergs stoft fördes,
för vidare befordran till Göteborg, mötte en studentkör,
under director musices Hedenblads taktpinne, och sjöng
den Geijerska aftonhymnen »Stilla skuggor», och ett sista
farväl i toner bragtes den hädansofne sonen af Svea
genom Josephsons »Vårt land».
Viktor Rydberg åter i Göteborg.
(Ur verser som utdelats ie. m. å Göteborgs kongliga
Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles vägnar vid graf
sättningen å Nya kyrkogården den 27 september.)
Skalden, den ädle,
åter han vänder
hemåt till Götas
bidande stad.
Tysta i natten,
svearnes skogar
fällt vid hans sista
färd sina blad.
Nu är han åter:
Parkerna gulnat:
siarn här aldrig
mer får sin gång
aldrig en fågel
öfver hans hufvud
mera får sjunga
lifvande sång. —
A. U. Bååth
För alla de uttryck af sympati, som från när
ock fjärran kommit Viktor Rydbergs minne
till del, liksom för allt kjärtligt deltagande
i min djupa sorg, kembäres kärmed en
innerlig ock varm tacksägelse
från
Susen Rydberg.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
