- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
326

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bröllopet på Blå jungfrun.

Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam
vid bröllopet på Blå Jungfrun.

Evoi—Evoi.

Bröllopstidning utgifven af Albert Engström.

Denna högt aktade tidning, ön Jungfruns mest spridda,
trycktes i endast tjugufem exemplar af Iduns Tryckeri
Aktiebolag i symbolismens femte år, enligt borgerlig räkning
året 1896.

TILL BRUDEN.

I namn af hafvet, det oändligt vida,
jag bjuder dig välkommen till min sida,
ty stormar jagat samman våra öden
och skola följa dina steg till döden.

Ditt hem blir huset, hvilkets fönster lyser
från skäret ensligt öfver skum och vågor,
men där, då du vid slocknad brasa fryser,
en plötslig vindstöt tänder nya lågor.

Hans Alienus.

Ett bröllop på ön Jungfrun.

(Af Oscarshamns-Postens utsände referent.)

Den 28 juli sammanvigdes på ön Jungfrun i Kalmarsund
fröken Olga M. Wiberg, dotter till fängelsedirektören C. R.
Wiberg i Stockholm och hans maka, samt skriftställaren
Verner von Heidenstam. Redan platsen för vigselns
förrättande angifver, att detta bröllop var något i sitt slag
enastående, och i sjelfva verket har väl aldrig förr någon så på
samma gång originel, högtidlig och angenäm bröllopsfest
firats i vårt land. Vi säga originel med tanke på gästerna,
alla komna långväga ifrån samt tillhörande våra främste
författare och konstnärer, med tanke på platsen, en obebodd
klippö midt i Kalmarsund, samt på anordningarne för festen,
alla i sin mån tjenande att göra densamma mera
egendomlig. Att bröllopet blef högtidligt kan en hvar förstå, som
känner till den storslagna, i all sin ödslighet mäktigt
tilltalande natur, som utmärker stället, der vigseln förrättades,
samt vet, att allt gjordes för att förhöja den stämning, som
naturen ingaf. Brudparets älskvärda omtanke för sina gäster,
gästernas spirituella gemyt samt ett mycket gynnsamt
väder gjorde slutligen festen till en af de mest angenäma.
Detta bröllop, som sålunda i sin helhet var så lyckadt,
man någonsin kunde önska sig, hade ock varit påtänkt i
åratal, i det brudgummen redan från sina tidigaste år drömt
om denna ensliga, sagoomspunna ö, drömmar, som
utmynnat i en önskan, att här en gång få sina öden
sammanlänkade med den qvinnas, som han utsett till sitt lifs brud.
Och nu har, som nämnts, den frejdade författaren låtit
ynglingens drömmar blifva en verklighet.

Bröllopsgästerna.

Förutom brudgummen märktes bland de ankommande
följande skriftställare: Edvard Alkman, känd såsom
recensent i »Dagens Nyheter», Gustaf Fröding, Per Hallström,
fil. doktor Helmer Key, hofrättsnotarien grefve Birger
Mörner, Per Staaff, den framstående Stockholmskännaren
grefve F. U. Wrangel och redaktören för illustrerade
tidskriften »Ord och Bild» Karl Wåhlin. Sällskapets öfriga
manliga medlemmar voro konstnärerna Acke Andersson och
Gustaf Ankarcrona, »Söndags-Nisses» tecknare Albert
Engström samt pastor Askling, af hvilka alla utom den
sistnämnde äro från Stockholm. De i bröllopsfesten deltagande
damerna voro, förutom bruden, fru Acke Andersson, dotter
till skalden Z. Topelius, grefvinnan Birger Mörner samt
fröknarne Fröding, syster till skalden G. Fröding, och
Wiberg, syster till bruden.

Vigselakten.

Förberedelserna till vigseln voro snart gjorda, då
desamma blott bestodo i att bruden ikläddes myrtenkrona och
krans, hvilket skedde i en liten klippantichambre till den
stora salen, samt att å platsen för vigselns förrättande på
berget utbreddes en svensk flagga, som utomordentligt väl
ersatte »kullerstolarne». Herrarne voro iförda sina vanliga
sommarkläder och ej frackklädning, detta till tecken att

326

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leo2/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free