Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
97
Branting i press och parlament.
Pressröster om valet:
Med sådana återval som hrr Hedins,
Themptanders, Friesens och
Fred-holms, med sådana återeröfringar som
grefve Hamilton; med sådana nya
förstärkningar som hrr Karl Staaffs
och Hj. Brantings och med
tillbakavisandet på alla punkter af
Fosterländska förbundets anläggningar, kan
majoriteten vid gårdagens val
berömma sig af att ha gjort en betydande
insats i den reaktion mot reaktionen,
som är den närmaste framtidens lösen.
Dagens Nyheter.
Den förste socialdemokraten har nu
sålunda inträdt i den svenska
riksdagen. Vi kunna med af seende härå
icke dela den förfäran, som betagit
vissa »frisinnade» meningsfränder.
Man låter för resten i vår representation sig föga
afskräckas af åsikterna, blott personligheten, som står
bakom dem, ingifver förtroende.
En olycka kommer aldrig ensam,
och därför hade John Olsson med
sig — hr Branting.
Nya Dagligt Allehanda.
Men han är dock i alla fall svenska
riksdagens förste öppet erkända
socialist, han är den för indirekt hot om
konungamord lagfällde brottslingen,
han är en man, hvars blotta namn
utgör ett hot mot den bestående
samfundsordningen.
Sigurd, Smålandsposten.
Skandalen har skett, Ledamoten af
klubben, socialistchefen Branting, har
af Stockholms pöbel hyllats vid
klubbens lokal, detta är ett faktum som
öfverallt å landsbygden ställer
klubben i en allt annat än vacker dager.
Här i landsorten gör hvarje
rätt-täikande, ej allenast publicist utan
äfven alla andra sig den frågan: Huru
kan det vara möjlig1: att en uppenbar samhällsfiende,
en socialist af renaste vatten, får tillhöra en förening,
som benämnes Svenska Publicistklubben?
Hjalmar Branting.
Göteborgs Handelstidning.
Gustaf Thorsander, Västgöta-Korrespondenten.
Ur Brantings jungfrutal
vid remissdebatten den 25 februari 1897.
Det har nyss af den förste talaren gjorts en vidräkning
med militarismen, som jag för min del i allo instämmer
i och äfven gema skulle sett ytterligare skärpt. Denna
militarism, den är kulturfientlig, och det är min
fullkomliga öfvertygelse, att den stat kommer att få ett
försprång framför de andra staterna som före dem
bestämmer sig för att kasta en väsentlig del af de militära
anslagen helt och hållet öfver bord för att i stället höja
landets materiella och andliga odling och derigenom
med ett språng få landets kultur i ett sådant skick, att
det kan gå om de närmaste staterna. Jag är viss, att om
man beslutsamt sloge in på en sådan taktik, så skulle
man finna, att detta kunde vara ett värn för
sjelfstän-dighet och frihet, fullt så godt som och kanske betydligt
öfverlägset åtskilliga regementen soldater och åtskilliga
mordverktyg, som icke hinna anskaffas, så att de finnas
fullständigt inne, förr än de äro föråldrade och behöfva
ersättas med nya dyrbarheter af samma slag. — — —
Det var emellertid icke för att säga detta, som jag
begärde ordet, utan för att framhålla en liten sida af den
budget, som nu går till statsutskottet. Det finns der
ett litet anslag på 1,400,000 kronor — det vanliga
anslaget sedan ett par år tillbaka för
arbetareförsäkringsfonden. Detta anslag är emellertid uti den
regeringshandling, som upplästes från tronen, beledsagadt med
några kommentarier, som synas mig icke böra gå
alldeles obeaktade förbi på en dag som denna. Det heter der,
att man bör ytterligare vänta: meningarna böra få
någon tid att söka ena sig likasom ock ytterligare
erfarenhet af utlandets lagstiftningsförsök bör afvaktas,
innan nytt förslag till arbetareförsäkringsfrågans
lösning uppgöres. — — — U landets lagstiftningsförsök
skola vi vänta på! Ja, då kunna vi få vänta både åratal
och årtionden, innan vår styrelse kanske behagar anse
utlandets erfarenhet tillräckligt stadgad, för att den
skall våga komma sig för med någonting.
–––-det borde vändas om på dessa förhållanden,
så att man lemnade åt arbetarne hvad dem tillhör,
och åt militarismen så litet som möjligt, ja helst
ingenting.
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
