Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det går vågor.
Lugn i stormen.
Den gamle kaptenen: Vet styrman, jag tror vi ta’ och
slå lite olja på vågorna, så de lugna sig en smula.
Puck.
Urtima riksdag.
Riksdagskallelse utfärdad till den 20 juni.
Beslutet fattades i närvaro af kronprinsen i konselj, där
svenska statsråd voro närvarande, utom
ecklesiastikministern, som var sjuk.
Hyllningar för konungen.
Valbo socialdemokratiska ungdomsklubb skickade i
söndags vid ett möte i Västbyggeby i Gästrikland följande
telegram:
Ers majestät!
Ett innerligt tack för eders majestäts visa och kungliga
hållning under den nu pågående urtima riksdagen sändes
af Valbo ungdom och hemmansägare.
Fred med Norge! Lefve konungen!
P. O. Persson. A. Jakobsson.
Hemmansägare. Arbetare.
Punschdrickningen ökas.
Enligt uppgift från Statskontorets stämpelkassör, ha
under förra hälften af innevarande år, det andra under hvilket
punschskatten tillämpas, för statskontorets räkning
utlämnats 2.962.540 punschskattemärken. representerande
ett värde af 738.087 kr.
460
En apéritifstund på Rydbergs bar.
Bland de närvarande märkes Daniel Fallström,
riksantikvarien Hildebrand (stående), skådespelarna Viktor
Lundberg, Axel Ringvall. Stående vid disken premieraktör
Gustaf Fredrikson. Vid bortersta bordet Anders Zorn
och Albert Engström.
Teckning af B. Lybeck.
Nationella stämningar.
Året 1905 strömmade utländska tidningsmän massvis till
Stockholm. De trodde sig naturligtvis skola få se oss löpa
kring på gator och torg i tillfällig beväpning af köksknifvar
och eldgafflar med vreda ord och hotande åtbörder. Men vi
sutto stilla vid våra punschglas på Hasselbacken och
upp-togo allenast hvar femtonde minut kungssången. Efter några
dagar gingo vi ut i ett enda stort tåg till gamle kung Oscar på
det närbelägna Rosendal och sjöngo sången för honom
personligen. Det var en ansträngning men ock en
pliktuppfyllelse efter moget beslut och gjorde det lättare att fortsätta
som förut. Korrespondenterna packades i en stor klunga och
väntade tydligen nyfiket på ännu mer af dessa välfödda,
blåögda jättar, som så väl behärskade sig. Högt öfver dem alla
stod ställets ägare och blickade ut öfver skarorna. Han
syntes vara en mer vanlig kontinental typ. Bäst att spörja
honom, tänkte fransmännen. Det är då ett märkvärdigt folk,
slog han fram och pekade nedåt. Ja, blef det förströdda
svaret, de tåla mycket, men äro ej heller goda att tagas med,
då de fått för mycket; och han vände sig till en förbiilande
hofmästare med frågan: Punschlagret räcker väl för i afton?
Professor A. Winroth.
Afsked för kungahyllningen?
För någon tid sedan berättades i tidningarna om en
kunga-hyllning från landsvägen. Det var en del arbetare uppe i
Ljusne, hvilka, då grefve v. Hallwyl vägrat dem lokal,
samlades på landsvägen och beslöt sända majestätet sin
hälsning. Sex af arbetarna vid bruket ha i dagarna utan särskild
anledning afskedats, däribland två af dem som
undertecknade kungatelegrammet. Bland arbetarna själva råder den
uppfattningen att det är deras hyllning för monarken som
gjort dem mindre behagliga i hr grefvens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
