- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
18

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ilos lians landsmän faller brislen ¡ni ursprunglig och
lilTull uppfinningskraft starkt i ögonen. Det svenska draget
söker man förgäfves i den konst, som kallar sig svensk.
Och den nordiska konst, 1800-talet sökt framkalla, den
kan aldrig komma att lefva något kraftigt 1 if, darför att
den saknar ursprunglighet och oj liar någon djupare
grund i folk med vetand et.

Ilan afskyr denna fornnordiska riktning, »fruktlösa
ansträngningar och fåfängt arbete».

Skola de gamla gudarna nödvändigt framställas, må
det da ske med en vild, obändig fantastik. Indiens
gudabilder med disharmoniska, groteska, demoniska former,
oberörda af allt hvad skönhetslagar heter, kunna möjligen
gifva nordbon n;igon ledning. I\Ien den grekiska antiken
har i detta afseende endast förvirrat konstnärerna och
gifvit deras försök i den urnordiska riktningen en prägel
af halfhet, af något famlande och karaktärslöst.

Svenskarna sakna en nationell konst därför, att de
aldrig hunnit sä långt i bildning att de lärt sig inse
nödvändigheten af att äga en sådan konst. I England
har konsten utvecklat sig naturenligt, i öfverensstämmelse
med folkets beliof och sympatier och ganska oberoende
af påverkning frau andra länder. Men svenskarna lefva
i en träng synkrets och bli lätt närsynta. Vi nöja oss
med »guldpappersgrannlåt och sådant, som herr Leja
säljer i sin bod» och anse oss ej behöfva mera
uppfostran än den vi fått. Vi sträfva »efter välmåga förr
än efter bildning, efter kronans kaka förr än efter
humanitet». Och de ibland oss, som kunna resa ut till
solsken och lif, de skynda alltför snart tillbaka in i
skumrasket och slå sig ned kring spelbordet vid
punschglaset, »förnöjda med valspråket ’snille och smak’». Med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free