- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
31

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man skall omtala, och jag lämnar det saledos hellre
obegynd t än nersmetadt. — —

Just då jag skulle slå ihop detta bref, kom med en
resande underrättelser om några senare uppträden i
Stockholm, och jag vet mig aldrig ha varit så brinnande
uppbragt som just nu. All min blod kokar och jag har
blifvit angripen af ett raseri som jag aldrig förut känt.
Herre Gud, sådana djäflar! ,

Några Stockholmsminnen från 1830-talet.

(Efter ett manuskript från 1860-tulet).

Det är länge sedan dessa anteckningar skrefvos, och
om de nu blifvit framletade och lämnats åt allmänheten
är det till påminnelse om huru äfven hos oss skön konst
icke alltid frodats liksom i ett mildt solsken. Man bör
därför icke vänta sig i dem få se lysande taflor passande
för våra granna utställningar, utan snarare endast sådana
gamla urblekta eskisser i bistre eller sepia, som ibland
antikvarien eller samlaren för ro skull gömmer i sin
portfölj. Likväl, sådana de äro, kunna de måhända leda
till nyttiga jämförelser med nuvarande konstförhällanden,
och om vi därvid skulle finna orsak att glädja oss åt
framsteg till ernående af en verklig värdefull inhemsk
konst — så mycket bättre.

Det var 183i. Utom öfverintendenten i sitt tal på
målareakademiens högtidsdag fanns väl knappt någon,
som vågade påstå, att skön konst i vårt land på den
tiden var särdeles blomstrande, ehuru det ändå skulle hafva
varit öfverdrifvet att säga, det allt slags konstverksamhet
hade upphört. Lifligheten var, som sagdt är, icke stor,
men i lugn förväntan på bättre dagar tröstade man sig
med att allt i naturen behöfver hvilostunder, man erinrade
sig hur skogens monark själf tröttnar och lägger sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free