Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan återgäldades med de dyrbaraste underrättelser.
Ilon fann det därjämte innan kort maktpåliggandc att
också ingå allianser med auktionisterna både i
stads-auktionskammaren och assistanskontoret, så väl som att
i första hand genom slottskanslibetjäningen i tid göra sig
underkunnig om i tysthet jäsande bankrutter och
intrasslade gäldstuguhistorier. Ungefär sådana voro de fält på
hvilka hon sådde ut de frön, hvilkas frukter sedan liknade
aflagda uniformsfrackar, dragkistor, musikaliska
instrumenter och marmorerade tagelmadrasser, mässingsbäcken
och sängvärmare, olika slags stolar, oljefärgstaflor och
sidenklädningar och mycket annat mera, hvilket hon på
förunderligt vis förstod att i sinom tid förvandla i
bankosedlar.
En eftermiddag satt fru Utterström i det lilla kontoret
eller köket innanför klädståndet och smuttade en tår kaffe
på bit. Madam Tyberg eller Dyberg (källorna äro grumliga
angående rätta stafningssättet) var ätven där tillstädes och
med så ovanligt stort förråd af nyhetsskvaller om
intressanta dödsfall och konkursmål, att det hade satt fru
Utterström i så godt lynne att hon till och med trugade
madam Dyberg att taga sumpen, som fanns kvar i
kaffepannan som blandad med en liten droppe brännvin gjorde
en Uddevalla, den madamen påstod sig icke hafva smakat
make till på många herrans år — med ett ord »min
sötaste fru Utterström och min lillaste madam Dyberg» voro
för ögonblicket lika så belåtna med hvarann som med
tåredalen i gemen. Mycket omrördes både på söder och
norr och om icke alla de utkast, inkast och starkt
skuggade teckningar, som gjordes af åtskilliga personers
karaktärer och intentioner, om de icke alla voro helt och
hållet oskyldiga eller öfverensstämmande med hvad som
vanligtvis kallas rätta förhållandet, voro de icke utan sin
egna kolorit och en viss udd, som gjorde dem både
frapperande och pikanta. »Jag kan ändå icke annat än
skratta för mig själf», sade fru Utterström, under det hon
återtog stickstrumpan — »så han lura gamla Mårten —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
