Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gloria. Fru Utterström såväl som madam Dyberg, ehuru
bada först litet öfverraskade, kunde icke neka till att
lafian var i godt stånd, väl konditionerad, starkt fernissad
och, som de trodde, målad med äkta färger. Madam
Dyberg framkastade väl att i hennes smak figuren
visserligen var för mycket »knölig», men då herrn i
kamlotts-kappan strax tydligt förklarade, huru för en Herkules ju
flere knölar och muskler, dess bättre, och sedan madamen
medgifvit sig icke mycket förstå sig på sådant, förföll den
anmärkningen. Den delikata frågan om priset vidrördes
nu. 25 riksdaler banko som begärdes och sades vara det
yttersta priset kom fru Utterström riktigt att rysa, blunda
med ögonen, slå ihop händerna och med låg, nästan
graf-lik stämma yttra, huru hon i förtroende och vänner
emellan icke kunde annat än anse det vara mycket för
högt tilltaget. Med hennes erfarenhet af tafvelhandel
skulle det nog kunna tyckas vara rent af tokeri att
vidare befatta sig med sådant — men som tallan var i
godt skick — det aldra högsta som hon kunde tala om
skulle vara femton riksdaler med ram; på något så
osäkert var det henne icke möjligt att våga mera, och efter
några alldeles fruktlösa försök att höja detta pris med
åtminstone ett par riksdaler lämnades naturligtvis taflan
till fru Utterström, dock icke utan mycket stånkande och
djupa suckar å ömse sidor. Allt var ändock icke öfver.
Fru Utterströms motvilja att skilja sig frän bankens mynt
var icke ringa, och en hel mängd frestande förslag
gjordes för att genom förmånligt byte uppgöra denna lilla
affär. Ett par stöflar, »knappt halfsulade», som hon
uttryckte sig, ställdes upp på den spruckna marmorskifvan
och beundrades med entusiasm af så väl fru Utterström
själf, som äfven och kanske ännu mer af madam Dy berg.
De voro dock olyckligtvis eller lyckligtvis för små för
herrns jättefötter och en tagelmadrass föreslogs därför i
stället. Den var, som frun anmärkte och garanterade, »så
godt som ny», och man vet hvad det vill säga —
hvar-före också herrn sade sig alls icke behöfva mera säng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
