- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
41

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem, det är hvad jag alltid säger, och det är ynkligt.
Men allt kommer af lättja och att de icke haft något huld
eller skydd i barndomen, ingen som hållit tummen på
ögat på dem, så att de kunnat komma in i ett försvarligt
yrke. Och sedan att sitta och lukta på oljefärgen hela
Guds långa vackra dag, det är hvad som förstör dem i
grund. Men hvad som är riktigt skamlöst är, att kronan
skall befatta sig med tåcke och hålla andra att lära dem
måla sådana fjoskiga tokerier, liksom man icke skulle
kunna lefva Herkulussar förutan» — och på det sättet
afhandlades måleri och de fria konsternas akademi ännu
en lång stund, till dess det började skymma och fru
Utterström ansåg det vara tid att börja anstalta om
att stänga klädståndet.

Ingen kunde misstaga sig om,- att det var fru
Utterströms afgjorda åsikt och i följd däraf Fifven madam
Dybergs, att Kungl. Akademien för de fria konsterna var
en stiftelse, ej allenast helt och hållet öfverflödig men
direkt skadlig, och som denna föreställning delades af
icke få, må det kanhända icke vara alldeles ur vägen
att kasta en blick i det inre af denna inrättnings så
kallade skolor.

Akademiens hus vid Röda bodarne hade ett ganska
väderbitet och afskräckande yttre utseende, och dess
ålderdomskrämpor voro många och stora. De
igensmetade remnorna gåfvo emellertid åt de buktiga och fuktiga
väggarna ändå ett tycke af så pass stor fasthet eller
sammanhållning, att de oförskräckta ledamöterna (af hvilka
somliga voro militärer, som hade varit i krig) kunde låtsa
som ingen fara vore för handen, under det den oförvägna
ungdomen alls icke skydde att våga sig ditin, till och
med om kvällarna sedan det blifvit mörkt.

Arkitekturskolan var på nedra botten i ett par
tämligen låga rum. Rödblommiga ungherrar brukade där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free