- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
45

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stackars målare att våga sig nära hennes lejonkula med
en liten taila under armen, kunde han icke vänta sig
annat än att liksom blifva öfversköljd af en ström
hanande försmädligheter. Finnbergs Androkles stod
beständigt osald, men da den malätna pälsrocken som hade
gifvits därför icke kunde sägas vara af något värde, var
det egentligen Herkules apoteos — för hvilken hon utgifvit
femton i banko — som numera gjorde hennes vedervilja för
den sköna konsten och dess idkare så inrotad.
Källarmästaren på Gyllene Drufvan hade låtit nytapetsera både
källarsalen och den lilla kammaren och sade sig därföre
icke mera beböfva någon tafla för att skyla öfver
fuktfläckarna på väggen. Herkules var och förblef således i
fru Jtterströms ägo, och ehuru hon aldrig yppade sin
grämelse öfver denna misslyckade affär till någon
lefvan-de människa, var den i alla fall så bitter, att ibland till
och med hennes nattro däraf stördes, då hon tyckte sig
känna- en tung mara öfver det beklämda bröstet, ett
spöke i kamlottskappa, som fladdrade med sju riksdaler
banko i hvardera handen. När därföre en gång, efter en
sådan svårt utstånden natt, den medlidsamma madam
Dyberg kom att säga, att hon icke ville säga någonting,
men ändå trodde sig böra kasta fram att fru Utterström
torde erinra sig huru hon, madamen, från det allra första
hade förutsagt, hur det skulle komma att gå och huru
hon nästan pa sina knän hade bedt och besvurit fru
Utterström att icke hafva någonting med karlsloken i
kamlottskappan att göra — jämte ilera andra välmenade
råd att båst kunna fördrifva de sura hågkomsterna —
hvilket allt, när fru Utterström, mer och mer retad, tog
sig friheten att rent ut kalla det »käringjoller», liksom
med ens göt sä stor portion riktigt besk galla i den syra,
som redan någon tid hade droppvis blandat sig i det
förra söta förhållandet att det kokade upp liksom en
tjutande storm, under hvars hvirflande hagelskur af utsökt
ovett och träffande otidligheter madam Dyberg, sedan hon
fått reda på sin bruna schal, störtade ut ur klädståndet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free