- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
51

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kritstreck, korstecken och sådant frimureri, utsuddningar,
koboltfläckar och strömoln.

»Jag kan icke hitta på den rätta tonen,» sade
Finn-berg, »och jag skrapar ut och målar om så fort jag
hinner; Skeppsbron är utskrapad två gånger med packhus
och allt, och i luften bakom slaktarhuset på
lilasiehol-men tror jag att hin onde själf satt sig, ty jag är icke
människa att där göra någonting.» Paus.

Finnberg stoppar pipan på nytt och slår långsamt
eld på en bit surt fnöske. — Graffman i sin långa
syr-tut sitter tyst framför målningen och tager sig mer än en
pris ur den blankslitna dosan.

»När tänker du att kunna vara färdig?» sade han
till slut.

Finnberg höjde på axlarna och blickade på tailan
med ena ögat.

»Efter vanligheten har du väl ingen utsikt, hvar du
kan få henne såld, kan jag tänka?»

Finnberg höjde på ena axeln.

»Du menar säga med det, kan jag märka, att du
ännu icke ser klart, hur du skall blifva af med taflan,
när den en gång blir färdig?» sade Graffman skarpt.

»Jag tyckte om utsikten här från fönstret, därför
be-gynte jag målningen, det är hela felet,» suckade Finnberg
nedslagen, liksom urskuldande sig.

Men syrtutmannen torkade sig om näsan, mumlade
någonting likt en svordom, steg upp, gick ett hvarf
omkring i rummet — hvisslande tyst för sig själf: »Svearne
fordomsdags drucko ur horn» etc. — tills han med ens
åter stannade bredbent framför taflan och med häftighet
vände sig åt den tysta Finnberg: »Felet är bara det, min
bror, att vi alla bo en smula för nära Lappmarken —
men låt oss få se på originalet.»

Landtmarskalken lyftes nu ner ur sin fönstersmyg,
och som det icke fanns någon värme att spara på inne
i rummet, öppnades de dammiga rutorna.

Det var en kall, klar och solig eftermiddag i novem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free