Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poeten ställer Westin i bredd med Rafael, men till
höger; Westin passade mycket mer vår upplysta tid.»
»Ah, bah — poeter äro åsnor», sade Finnberg —
»jag tyckte taflan vara bara smörja — Westin och
Rafael!» och Finnberg skrattade så att han måste knäppa
upp den polska rocken och var nära att tappa kammen,
som höll ihop de glesa långa hårtestarna, från nacken
trasslade öfver hjässan — »poeter äro åsnor,» sade han
om igen, liksom tyckte han sig därmed hafva sagt
någonting särdeles passande, kvickt och träffande.
Graffman ropade emellertid på kyparen och betalade
förtäringen, och båda voro just färdiga att resa sig och
lämna bordet, när i dörren syntes en deras bekant, som
utan krus kom och slog sig ned med dem, satte ifrån
sig hatten och bad dem »ännu stanna ett ögonblick,
medan han fick ett glas öl och en ostkant».
Det var notarien Arrhén v. Kapfelman. Han hade en
lång rygg och ett torrt och skarpt ansikte, slätt brunt hår på
hufvudet, sammetskrage på rocken, en rulle inlagor och
protokoller under armen och i bakfickan en annan rulle
musikalier af Haydn, Sebastian Bach och Gluck.
»Är det någonting nytt i tidningarna,» sade han och
sträckte sig efter Dagligt Allehanda, som efter
vanligheten hade fallit under bordet. »Jag skulle önska se, att
man på ett rätt knipande sätt klämmer åt signor
Säll-ström för hans kacklande i går afton. Ouverturen talar
jag icke om — hade man satt parm-mätaren vid Röda
bodarne till kapellmästare skulle det hafva gått bättre
— mästare! de äro endast mästare i att bjuda oss draf
i stället för nektar. Mozart, mina herrar, skref Don
Juan icke för att bölas och grymtas, men för att sjungas,
man borde komma ihåg det och icke heller glömma
bort, att musik utan känsla icke är annat än oljud, som
borde förbjudas af polisen, en nervskakande förargelse,
som kan komma den beskedligaste mes att knyta näfven
och som kan reta äfven den saktmodigaste till ilska.»
»Det är så det,» sade Finnberg, som under hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
