Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATEUKUF OCH ARBETSSÄTT
’.»1
— — Man arbetade i de franska målarateljoerna
endast för att lära handtverket, och det lofvades alltid
att man med flit och ihärdighet skulle få lära sig det.
Louvrens gallerier äro emellertid öppna för alla, och det
behöfs icke stor uppmärksamhet vid besöken därstädes
för att tydligt kunna märka att den Iranska
målnings-metoden åtminstone är olik såväl den gamla nederländska
som den italienska. Det är icke heller lätt att sluta ögonen
för att resultaterna äro olika, och i den man man mer
och mer ser och betraktar, händer icke sällan att en
misstanke insmyger sig, huruvida de franska mästarna
själfva voro tillräckligt skickliga (vore frågan äfven icke
annat än om handtverket) för att kunna peka ut åt andra
den rätta vägen.
Genom ett dag efter dag fortsatt observerande af
formens detaljer kom man visserligen i ateljén att få en
slags vana att afteckna tämligen korrekt det så att säga
geometriska utseendet af föremålet som framsattes,
nämligen nakna människokroppen. Men i detta råa,
känslo-lösa, mekaniska härmande af förebildens kontur och
modellering, förbisågs nästan alltid koloriten och den
finare skiftningen. Utan all ordning, beräkning eller känsla,
försökte hvar och en nybörjare att gå tillväga ungefär
som kamraten, som händelsevis kom att stå vid sidan,
och så som denne hade sett de öfriga göra.
Undervisningen var således på sätt och vis en traditionell, som
hade spridt sig på det sättet senast från Davids utdöende
skola. 1 saknad af skarp tillsyn hade dock slarf och
tafatthet så inkräktat på hvad som måhända ursprungligen
hade haft pretention på en slags princip, och som allt
gjordes utan någon allvarsam sträfvan, blef frukten af
dessa tanklösa och känslolösa så kallade studier sällan
annat än »croute».
Det kunde icke hjälpas, ju oftare man gick i Louvren
bland de gamla tailorna, desto mera svalnade sympatien
för de franska målningarna. Detta i början endast med
hänsyn till målningssättet, arbetsmetoden, men i den mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
